Innoverba
Uppfinnarguiden
Författning
Svensk författningssamling 1967:837
Det kan förekomma fel i författningstexterna, och bilagor kan saknas. Kontrollera därför alltid mot den tryckta versionen.
Patentlag (1967:837)
SFS nr: 1967:837
Departement/myndighet: Justitiedepartementet L3
Utfärdad: 1967-12-01
Omtryck: SFS 1983:433
Ändrad: t.o.m. SFS 2014:434
Övrig text:
Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)
Källa: Regeringskansliet / Lagrummet
Innehåll:
•2 Kap. Handläggning av svenska patentärendenLag (1993:1406).
•4 a kap. Patentbegränsning m.m.
1 Kap.
Allmänna bestämmelser
1 § Den som har gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras
industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt har
övergått kan, enligt 1-10 kap. denna lag, efter ansökan
beviljas patent på uppfinningen i Sverige och därigenom få
ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Bestämmelser
om europeiskt patent finns i 11 kap.
Som en uppfinning anses aldrig vad som enbart är
1. en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod,
2. en konstnärlig skapelse,
3. en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för
spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram, eller
4. en presentation av information. Lag (2007:516).
1 a § Patent meddelas inte på växtsorter eller djurraser. Patent kan dock meddelas på en uppfinning som avser växter
eller djur, om uppfinningens genomförbarhet inte är tekniskt
begränsad till en viss växtsort eller djurras. Vad som avses
med växtsort framgår av 1 kap. 3 § växtförädlarrättslagen (1997:306).
Patent meddelas inte på ett väsentligen biologiskt förfarande
för framställning av växter eller djur. Med väsentligen
biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur
avses ett förfarande som i sin helhet består i naturliga
företeelser, som korsning eller urval. Patent kan dock meddelas
på en uppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarande eller
ett annat tekniskt förfarande eller ett genom sådant förfarande
framställt alster. Med mikrobiologiskt förfarande avses ett
förfarande som utförs på mikrobiologiskt material eller genom
vilket sådant material används eller framställs.
En uppfinning kan vara patenterbar även om den avser ett alster
som består av eller innehåller biologiskt material eller ett
förfarande genom vilket biologiskt material framställs,
bearbetas eller används. Ett biologiskt material som isoleras
från sin naturliga miljö, eller framställs genom ett tekniskt
förfarande, kan vara föremål för en uppfinning även om det
redan förekommer i naturen. Biologiskt material omfattar
material som innehåller genetisk information och som kan
reproducera sig självt eller kan reproduceras i ett biologiskt
system. Lag (2004:159).
1 b § Människokroppen i sina olika bildnings- och
utvecklingsstadier, liksom enbart upptäckten av en av dess
beståndsdelar, inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av
en gen, kan inte utgöra en patenterbar uppfinning.
En isolerad beståndsdel av människokroppen eller en på annat
sätt genom ett tekniskt förfarande framställd beståndsdel,
inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av en gen, kan
utgöra en patenterbar uppfinning även om denna beståndsdels
struktur är identisk med strukturen hos en naturlig
beståndsdel. Lag (2004:159).
1 c § Patent meddelas inte på en uppfinning vars yrkesmässiga
utnyttjande skulle strida mot allmän ordning eller goda seder.
Ett utnyttjande skall inte anses strida mot allmän ordning
eller goda seder endast på den grunden att det är förbjudet i
lag eller annan författning.
Vid tillämpningen av första stycket skall bland annat följande
anses strida mot allmän ordning eller goda seder,
1. förfaranden för kloning av mänskliga varelser,
2. förfaranden för ändring i den genetiska identiteten hos
mänskliga könsceller,
3. användning av mänskliga embryon för industriella eller
kommersiella ändamål, samt
4. sådana förfaranden för ändring i den genetiska identiteten
hos djur som kan förorsaka dem lidande, utan att det medför
några påtagliga medicinska fördelar för människor eller djur.
Vad som i tredje stycket 4 sägs om ett förfarande för ändring i
den genetiska identiteten hos djur har motsvarande tillämpning
på djur som framställs genom ett sådant förfarande. Lag (2004:159).
1 d § Patent meddelas inte på sådant förfarande för kirurgisk
eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som
skall utövas på människor eller djur. Patent kan dock meddelas
på alster, bland annat ämnen och blandningar av ämnen, för
användning vid ett förfarande av detta slag. Lag (2007:516).
2 § Patent meddelas endast på en uppfinning som är ny i
förhållande till vad som blivit känt före dagen för
patentansökan och tillika väsentligen skiljer sig därifrån.
Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig
detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat
sätt. Även innehållet i en tidigare patentansökan som före
nämnda dag gjorts i Sverige anses som känt, om denna ansökan
blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret i första
stycket, att uppfinningen väsentligen ska skilja sig från vad
som blivit känt före dagen för patentansökan, gäller dock inte
i förhållande till innehållet i en sådan ansökan.
Bestämmelser om att, vid tillämpning av andra stycket, ansökan
som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall har samma verkan som
en patentansökan som gjorts i Sverige finns i 29, 38 och 87 §§.
Villkoret i första stycket, att uppfinningen ska vara ny,
hindrar inte att patent meddelas på ett känt ämne eller en
känd blandning av ämnen för användning vid ett förfarande som
avses i 1 d §, om användningen av ämnet eller blandningen av
ämnen inte är känd vid något sådant förfarande. Villkoret
hindrar inte heller att patent meddelas på ett känt ämne eller
en känd blandning av ämnen för en specifik användning vid ett
förfarande som avses i 1 d §, om en sådan användning inte är
känd.
Patent får meddelas även om uppfinningen inom sex månader
innan patentansökan gjordes blivit allmänt tillgänglig
1. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till
sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt,
eller
2. genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder
sin rätt förevisat uppfinningen på sådan officiell eller
officiellt erkänd internationell utställning som avses i den i
Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om
internationella utställningar (SÖ 1996:30). Lag (2011:580).
3 § Den ensamrätt som ett patent ger innebär, med de undantag
som anges nedan, att ingen utan patenthavarens samtycke får
utnyttja uppfinningen genom att
1. tillverka, bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda ett
patentskyddat alster eller föra in eller inneha ett sådant
alster för något av dessa ändamål,
2. använda ett patentskyddat förfarande eller, om han eller hon
vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att
förfarandet inte får användas utan patenthavarens samtycke,
bjuda ut det för användning i Sverige,
3. bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda ett alster som
har tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande eller föra
in eller inneha alstret för något av dessa ändamål.
Ensamrätten innebär också att ingen utan patenthavarens
samtycke får utnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller
tillhandahålla någon som inte har rätt att utnyttja
uppfinningen sådant medel för att utöva den i Sverige som
hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som
erbjuder eller tillhandahåller medlet vet eller det med hänsyn
till omständigheterna är uppenbart att medlet är lämpat och
avsett att användas vid utövande av uppfinningen. Är medlet en
vara som allmänt förekommer i handeln, gäller detta dock endast
om den som erbjuder eller tillhandahåller medlet försöker
påverka mottagaren till en sådan handling som avses i första
stycket. Vid tilllämpningen av bestämmelserna i detta stycke
skall den som utnyttjar uppfinningen på det sätt som sägs i
tredje stycket 1, 3, 4 eller 5 inte anses ha rätt att utnyttja
uppfinningen.
Från ensamrätten undantas
1. utnyttjanden som inte sker yrkesmässigt,
2. utnyttjanden av ett patentskyddat alster som har förts ut på
marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av
patenthavaren eller med dennes samtycke; i fråga om biologiskt
material gäller detta även utnyttjanden i form av reproduktion
eller mångfaldigande av alster när reproduktionen eller
mångfaldigandet är ett nödvändigt led i den användning för
vilken det biologiska materialet har förts ut på marknaden,
under förutsättning att det erhållna alstret inte senare
används för ytterligare reproduktion eller mångfaldigande,
3. utnyttjanden av en uppfinning för experiment som avser
själva uppfinningen,
4. studier, prövningar, undersökningar och praktiska åtgärder
som hänför sig till ett referensläkemedel, i den utsträckning
dessa är nödvändiga för att få ett godkännande för försäljning
av ett läkemedel med tillämpning av 8 a § läkemedelslagen (1992:859) eller i andra förfaranden för godkännande som
baseras på artikel 10.1-4 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av
gemenskapsregler för humanläkemedel, senast ändrat genom
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG, eller
artikel 13.1-13.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av
gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel, senast
ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/28/EG,
5. beredningar på apotek av läkemedel enligt läkares
förskrivning i enskilt fall eller åtgärder med läkemedel som
har beretts i sådana fall. Lag (2006:254).
3 a § Den ensamrätt som ett patent ger för ett biologiskt
material, som på grund av uppfinningen har bestämda egenskaper,
omfattar allt biologiskt material i identisk eller
differentierad form med dessa egenskaper som erhålls ur det
biologiska materialet genom reproduktion eller mångfaldigande.
Den ensamrätt som ett patent ger för ett förfarande som gör det
möjligt att framställa ett biologiskt material, som på grund av
uppfinningen har bestämda egenskaper, omfattar, förutom det
biologiska material med dessa egenskaper som direkt framställs
genom detta förfarande, allt annat biologiskt material i
identisk eller differentierad form med samma egenskaper som
genom reproduktion eller mångfaldigande erhålls från det först
framställda biologiska materialet.
Den ensamrätt som ett patent ger för ett alster som innehåller
eller består av genetisk information omfattar, med undantag för
sådant som enligt 1 b § första stycket inte kan utgöra en
patenterbar uppfinning, allt material i vilket alstret
införlivas och i vilket den genetiska informationen innefattas
och utövar sin funktion. Lag (2004:159).
3 b § Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke
vegetabiliskt reproduktionsmaterial till en jordbrukare för att
utnyttjas i jordbruket, får jordbrukaren, utan hinder av 3 och 3 a §§, använda skörden för reproduktion eller mångfaldigande i
det egna jordbruket. Omfattningen av och villkoren för detta
undantag från patenthavarens ensamrätt framgår av artikel 14 i
rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om
gemenskapens växtförädlarrätt5 och av de
tillämpningsföreskrifter som har meddelats med stöd av
artikeln.
Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke
avelsdjur eller annat animaliskt reproduktionsmaterial till en
jordbrukare, får denne, utan hinder av 3 och 3 a §§, använda
djuret eller det andra materialet för jordbruksändamål i sin
jordbruksverksamhet. Jordbrukaren får dock inte sälja skyddade
djur eller annat material inom ramen för eller i syfte att
bedriva yrkesmässig reproduktionsverksamhet.
Jordbrukarens rätt enligt andra stycket får inte utövas i
vidare omfattning än vad som är skäligt med hänsyn till
jordbrukarens behov och patenthavarens intressen. Lag (2004:159).
4 § Den som utnyttjade uppfinning yrkesmässigt här i riket när ansökan
om patent därå gjordes må utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet
med bibehållande av dess allmänna art, om utnyttjandet icke innefattade
uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller någon från
vilken denne härleder sin rätt. Sådan rätt till utnyttjande tillkommer
under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga
åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket.
Rätt enligt första stycket må övergå till annan endast tillsammans med
rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.
5 § Utan hinder av patent må uppfinningen utnyttjas på utländskt fartyg,
luftfartyg eller annat utländskt samfärdsmedel för dess behov, när det
tillfälligt inkommer till riket vid regelbunden trafik eller eljest.
Regeringen äger förordna, att reservdelar och tillbehör till luftfartyg
utan hinder av patent må införas till riket och användas här för
reparation av luftfartyg, hemmahörande i främmande stat i vilken
motsvarande förmåner medgivas för svenska luftfartyg. Lag (1977:700).
5 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ När den domstol som avses i 93 a § prövar mål om
europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket, gäller
artiklarna 25–30 i avtalet om en enhetlig patentdomstol som
lag här i landet i fråga om vilka handlingar som omfattas av
ensamrätten och ensamrättens begränsningar. Artiklarna gäller
i originaltexternas lydelse. Originaltexterna har samma
giltighet.
Artiklarna 25–30 i originaltext finns tillsammans med en
svensk översättning som en bilaga till denna lag. Lag (2014:434).
6 § En ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv
månader före ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § har
angetts i en tidigare ansökan om patent i Sverige, ska vid
tillämpningen av 2 § första, andra och fjärde styckena samt 4 § anses gjord samtidigt med den tidigare ansökan, om sökanden
begär det i enlighet med 6 a–6 e §§ (prioritet). Detsamma
gäller en ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv
månader före ingivningsdagen har angetts i en tidigare
ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som
nyttighetsmodell antingen i en främmande stat som är ansluten
till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den
industriella äganderätten (SÖ 1970:60), eller i en stat som
är ansluten eller ett område som är anslutet till avtalet om
upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). Sådan
prioritet får åtnjutas också från en ansökan om skydd som
avser någon annan stat eller något annat område, om
motsvarande prioritet från en svensk patentansökan medges där
den tidigare ansökan gjorts och om där gällande lagstiftning
i huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen för skydd av
den industriella äganderätten. Lag (2014:289).
6 a § Om sökanden vill begära prioritet från en tidigare
ansökan, ska begäran ges in inom 16 månader från
ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som
prioritetsgrundande eller, om den tidpunkten infaller senare,
inom fyra månader från ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § för den senaste ansökan. När prioritet begärs ska sökanden
lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes
samt, om denna är en internationell ansökan, vilken
mottagande myndighet den gavs in till. Sökanden ska också, så
snart som möjligt, uppge numret på den tidigare ansökan.
Sökanden får inom den tid och under de förutsättningar som
anges i första stycket göra en ändring i en begäran om
prioritet genom en anmälan om detta till patentmyndigheten. Om ändringen innebär att ingivningsdagen för den ansökan som
åberopas som prioritetsgrundande blir en tidigare dag än den
ursprungligen åberopade ingivningsdagen, ska den nya
ingivningsdagen gälla vid tillämpningen av första stycket.
Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap., ska prioritet begäras i ansökan eller inom den tid som
anges i fjärde stycket. Sökanden ska samtidigt lämna
uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes och
dess nummer samt, om denna är en internationell ansökan,
vilken mottagande myndighet den gavs in till.
För en sådan ansökan som avses i tredje stycket gäller att
sökanden får göra en ändring i en begäran om prioritet genom
en anmälan om detta till den mottagande myndigheten eller den
internationella byrån som anges i 35 §. Om ändringen innebär
att sökanden begär prioritet från en annan ansökan än den som
ursprungligen åberopats, ska sökanden i anmälan lämna de
uppgifter om ansökan som anges i tredje stycket. En sådan
anmälan ska ges in inom 16 månader från ingivningsdagen för
den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande. Om
ändringen innebär att ingivningsdagen blir en tidigare dag än
den ursprungligen åberopade ingivningsdagen, ska anmälan
göras inom 16 månader från den nya ingivningsdagen. Sökanden
har dock alltid möjlighet att göra en anmälan om ändring inom
fyra månader från den internationella ingivningsdagen.
Om flera uppfinningar är beskrivna i grundhandlingarna och
ansökan delas enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 11 §, ska en begäran om prioritet för den ursprungliga
ansökan också gälla för en ny ansökan som uppkommer genom
delningen.
En begäran eller anmälan enligt första–fjärde styckena får
inte göras, om sökanden begärt tidigare offentliggörande
enligt 22 § tredje stycket. Lag (2014:289).
6 b § En sökande som har begärt prioritet ska inom 16 månader
från den dag från vilken prioritet begärs ge in följande
handlingar till patentmyndigheten i fråga om den tidigare
ansökan.
1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen
utfärdat av den myndighet som har mottagit ansökan.
2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan.
Om beviset eller kopian inte har kommit in inom den tid som
anges i första stycket, ska patentmyndigheten underrätta
sökanden och ge denne möjlighet att ge in handlingarna inom
två månader från dagen för underrättelsen.
Beviset eller kopian behöver inte ges in, om den tidigare
ansökan har getts in till patentmyndigheten. Lag (2014:434).
6 c § Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap., gäller andra-fjärde styckena såvitt avser en sökandes
skyldigheter enligt 6 b §.
Sökanden skall ge in det bevis som avses i 6 b § första stycket 1 endast om patentmyndigheten förelägger sökanden att göra det.
Sökanden får i stället enligt regel 17.1 i
tillämpningsföreskrifterna till den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete ge in kopian av
den tidigare ansökan till den i 35 § angivna internationella
byrån eller till den mottagande myndigheten, eller begära att
den överförs till den internationella byrån enligt samma regel.
Om en kopia av den tidigare ansökan har kommit in till den
internationella byrån enligt den regel som anges i tredje
stycket, får patentmyndigheten kräva en kopia och en
översättning av en sådan kopia endast i enlighet med regel 17.2 i de tillämpningsföreskrifter som anges i tredje stycket. Lag (2007:516).
6 d § Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som
uppfinningen har angetts i.
Om den som har gjort den första ansökan eller hans eller hennes
rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en
ansökan som avser samma uppfinning, får den senare ansökan
åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den
tidigare ansökan när den senare ansökan ges in
1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha
blivit allmänt tillgänglig och
2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har
utgjort grund för någon rätt till prioritet.
Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan
enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre
åberopas som grund för prioritet. Lag (2007:516).
6 e § En sökande kan få prioritet för en del av en ansökan.
Prioritet kan för en och samma ansökan åberopas från flera
tidigare ansökningar. Detta gäller även om de tidigare
ansökningarna avser olika länder. Lag (2000:1158).
6 f § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
patentmyndigheten föreskriver
1. i vilken form en begäran om prioritet skall framställas,
2. i vilken form bevis och kopior som avses i 6 b § skall ges
in.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
patentmyndigheten får föreskriva om undantag i vissa fall från
skyldigheten enligt 6 b-6 c §§ att ge in bevis och kopior. Lag (2000:1158).
6 g § Om föreskrifterna i 6 a-6 e §§ inte iakttas, gäller inte
rätten till prioritet. Lag (2000:1158).