Innoverba
Uppfinnarguiden
Författning
7 Kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
53 § Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk
vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot
föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om
det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller
fängelse i högst två år.
Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är
utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med
upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om
förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller
offentlig verksamhet och han eller hon inte utnyttjar
framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än
sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda bruk framställer
exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i
digital form skall under de förutsättningar som nyss nämnts
inte dömas till ansvar.
Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till
Sverige för spridning till allmänheten för in exemplar av verk,
där exemplaret framställts utomlands under sådana
omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit
straffbar enligt vad som sägs i det stycket.
Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 b § får inte
dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.
För försök eller förberedelse till brott som avses i första och
tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2005:360).
53 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt
denna lag skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om
mottagandet utgör brott enligt denna lag.
Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna
lag får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga
brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett
sådant brott, om brottet har fullbordats eller om förfarandet
har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Lag (2005:360).
53 b § På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes
rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har
rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den
som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång
eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med
åtgärden.
Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som
innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller
medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan
befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller
medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som
upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för
tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång eller
överträdelse som avses i 53 §.
Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.
När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.
I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får
talan föras om nytt vitesförbud. Lag (2009:109).
53 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett intrång eller gjort sig skyldig till en
överträdelse som avses i 53 §, får domstolen vid vite besluta
att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge
sökanden information om ursprung och distributionsnät för de
varor eller tjänster som intrånget eller överträdelsen gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på
yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare
eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja
verket. Det får bara meddelas om informationen kan antas
underlätta utredning av ett intrång eller en överträdelse som
avser varorna eller tjänsterna.
Skyldigheten att lämna information omfattar den som
1. har gjort eller medverkat till intrånget eller gjort sig
skyldig till eller medverkat till överträdelsen,
2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget eller överträdelsen gäller,
3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
eller överträdelsen gäller,
4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget eller överträdelsen, eller
5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget eller
överträdelsen gäller.
Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse
1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,
2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och
3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.
Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång eller
överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).
53 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Skyldigheten att lämna information enligt 53 c § omfattar
inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren
eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.
I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas. Lag (2009:109).
53 e § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av
den domstol där rättegång om intrånget eller överträdelsen
pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som
föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken
om tvistemål för andra fall som rör intrång eller
överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning
av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i
annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den
som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller
överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för
det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får
överklagas särskilt.
Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det
även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
får bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.
Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan
får talan föras om nytt informationsföreläggande. Lag (2009:109).
53 f § Den som på grund av bestämmelserna i 53 c § andra
stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma
paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning
för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som
har framställt yrkandet om informationsföreläggande.
Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig
underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller
tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det
att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen
ersätts enligt första stycket. Lag (2009:109).
53 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott
enligt 53 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett
rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller
försvaras. Lag (2009:109).
53 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång
eller överträdelse som avses i 53 §, ålägga den som har gjort
eller medverkat till intrånget eller gjort sig skyldig till
eller medverkat till överträdelsen att bekosta lämpliga
åtgärder för att sprida information om domen i målet.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som
avses i 53 §. Lag (2009:109).
54 § Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift
enligt 41 § andra stycket utnyttjar ett verk ska betala
skälig ersättning för utnyttjandet till upphovsmannen eller
hans eller hennes rättsinnehavare.
Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska ersättning även
betalas för den ytterligare skada som intrånget eller
överträdelsen har medfört. När ersättningens storlek bestäms
ska hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst,
2. vinst som den som har begått intrånget eller överträdelsen
har gjort,
3. skada på verkets anseende,
4. ideell skada, och
5. upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att
intrång inte begås. Andra stycket gäller även den som annars
uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar en åtgärd, som innebär
intrång eller överträdelse enligt 53 §.
Ersättningsskyldighet enligt första eller andra stycket
gäller inte den som i samband med framställning av exemplar
för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om
inte denna överträdelse sker uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet. Lag (2009:109).
55 § På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes
rättsinnehavare får domstolen, efter vad som är skäligt,
besluta att egendom som ett intrång eller en överträdelse som
avses i 53 § gäller ska återkallas från marknaden, ändras
eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med
den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts
eller varit avsett att användas vid intrånget eller
överträdelsen.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som
avses i 53 §.
Bestämmelserna i första stycket gäller inte om det olagliga
förfarandet bestått i utförande av byggnadsverk.
Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära
att upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare ska
betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.
Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om
det inte finns särskilda skäl mot detta.
Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 53 a § eller enligt brottsbalken. Lag (2009:109).
56 § Trots 55 § får domstolen, om det med hänsyn till det
konstnärliga eller ekonomiska värdet hos ett exemplar av ett
verk eller övriga omständigheter är skäligt, på yrkande av
den som har handlat i god tro, meddela tillstånd att
exemplaret mot särskild ersättning till upphovsmannen eller
hans eller hennes rättsinnehavare görs tillgängligt för
allmänheten eller används för annat avsett ändamål. Lag (2009:109).
56 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett intrång, eller gjort sig skyldig till
eller medverkat till en överträdelse som avses i 53 §, får
domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget
eller överträdelsen besluta att en undersökning får göras hos
denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan
antas ha betydelse för en utredning om intrånget eller
överträdelsen (intrångsundersökning).
Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.
Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång eller
överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).
56 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den
domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som
föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken
om tvistemål för andra fall som rör intrång eller
överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning
av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i
annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare
eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja
verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas
skriftligen.
Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.
I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om
frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:109).
56 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.
I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (1998:1454).
56 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om
1. vilket ändamål undersökningen skall ha,
2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och
3. vilka utrymmen som får genomsökas.
Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1454).
56 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.
Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1454).
56 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.
En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:680).
56 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om
1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller
2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.
Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.
Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (2006:680).
56 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1454).
57 § Vad som sägs i 53-56 h §§ skall också tillämpas på
rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. Lag (1998:1454).
57 a § Den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för
försäljning, uthyrning eller annat förvärvssyfte innehar ett hjälpmedel
som är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kr
inggående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram
mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i
högst sex månader. Lag (1992:1687).
57 b § Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet bryter mot 52 e eller 52 g § döms till
böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet bryter mot 52 d § döms till böter. Lag (2005:359).
58 § Rätt domstol i mål om ljudradio- eller
televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms
tingsrätt. Detsamma gäller i mål om ersättning som avses i 16 b § andra stycket, 17 och 18 §§, 26 a § första stycket
eller 47 § och i mål i vilket motsvarande ersättning begärs
på grund av en hänvisning i 45, 46, 48, 49 eller 49 a § samt
i mål om ersättning för utnyttjande med stöd av 42 e § eller
ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 42 f §. Lag (2014:884).
59 § Brott som avses i 57 b § andra stycket får åtalas av
åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Brott
i övrigt som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om
målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från
allmän synpunkt.
Överträdelse av 3 § eller av föreskrift enligt 41 § andra
stycket får alltid beivras av upphovsmannens efterlevande make,
släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller syskon.
Egendom som avses i 55 § får, om brott enligt denna lag
skäligen kan antas föreligga, tas i beslag. I fråga om ett
sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet. Lag (2005:359).