Innoverba

Uppfinnarguiden


7 Kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

 

 

53 § Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk

vidtar åtgärder, som innebär intrång i den till verket enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot

föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om

det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, till böter eller

fängelse i högst två år.

 

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som är

utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med

upphovsmannens samtycke, skall inte dömas till ansvar, om

förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet eller

offentlig verksamhet och han eller hon inte utnyttjar

framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än

sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda bruk framställer

exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i

digital form skall under de förutsättningar som nyss nämnts

inte dömas till ansvar.

 

Vad som sägs i första stycket gäller också, om någon till

Sverige för spridning till allmänheten för in exemplar av verk,

där exemplaret framställts utomlands under sådana

omständigheter att en sådan framställning här skulle ha varit

straffbar enligt vad som sägs i det stycket.

 

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 b § får inte

dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

 

För försök eller förberedelse till brott som avses i första och

tredje styckena döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2005:360).

 

53 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt

denna lag skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart

oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras

förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras

förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller

vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband

med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om

mottagandet utgör brott enligt denna lag.

 

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna

lag får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga

brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller

egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett

sådant brott, om brottet har fullbordats eller om förfarandet

har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar

förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras

förverkat. Lag (2005:360).

 

53 b § På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes

rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har

rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den

som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång

eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med

åtgärden.

 

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som

innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller

medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan

befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller

medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som

upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för

tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat

har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden

ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång eller

överträdelse som avses i 53 §.

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden

ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan

tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan

säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den

inte har godkänts av svaranden.

 

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har

meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

 

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde

stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller

rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.

 

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om

förbudet och ska handläggas enligt reglerna i

rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff

än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får

talan föras om nytt vitesförbud. Lag (2009:109).

 

53 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har

gjort ett intrång eller gjort sig skyldig till en

överträdelse som avses i 53 §, får domstolen vid vite besluta

att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge

sökanden information om ursprung och distributionsnät för de

varor eller tjänster som intrånget eller överträdelsen gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på

yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare

eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja

verket. Det får bara meddelas om informationen kan antas

underlätta utredning av ett intrång eller en överträdelse som

avser varorna eller tjänsterna.

 

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

 1. har gjort eller medverkat till intrånget eller gjort sig

skyldig till eller medverkat till överträdelsen,

 2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som

intrånget eller överträdelsen gäller,

 3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget

eller överträdelsen gäller,

 4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk

kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts

vid intrånget eller överträdelsen, eller

 5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig

i tillverkningen eller distributionen av en vara eller

tillhandahållandet av en tjänst som intrånget eller

överträdelsen gäller.

 

Information om varors eller tjänsters ursprung och

distributionsnät kan särskilt avse

 1. namn på och adress till producenter, distributörer,

leverantörer och andra som har innehaft varorna eller

tillhandahållit tjänsterna,

 2. namn på och adress till avsedda grossister och

detaljister, och

 3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,

mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts

för varorna eller tjänsterna.

 

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång eller

överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).

 

53 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om

skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i

övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller

för något annat motstående intresse.

 

Skyldigheten att lämna information enligt 53 c § omfattar

inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren

eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

 

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som

begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas. Lag (2009:109).

 

53 e § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av

den domstol där rättegång om intrånget eller överträdelsen

pågår. I övrigt gäller i fråga om behörig domstol det som

föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken

om tvistemål för andra fall som rör intrång eller

överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning

av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i

annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

 

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den

som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller

överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för

det målet tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får

överklagas särskilt.

 

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det

även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen

får bestämma att vardera parten ska svara för sina

rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i

rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff

än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan

får talan föras om nytt informationsföreläggande. Lag (2009:109).

 

53 f § Den som på grund av bestämmelserna i 53 c § andra

stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma

paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning

för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som

har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

 

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst

och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat

ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig

underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller

tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det

att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen

ersätts enligt första stycket. Lag (2009:109).

 

53 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott

enligt 53 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett

rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller

försvaras. Lag (2009:109).

 

53 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång

eller överträdelse som avses i 53 §, ålägga den som har gjort

eller medverkat till intrånget eller gjort sig skyldig till

eller medverkat till överträdelsen att bekosta lämpliga

åtgärder för att sprida information om domen i målet.

 

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om

försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som

avses i 53 §. Lag (2009:109).

 

54 § Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift

enligt 41 § andra stycket utnyttjar ett verk ska betala

skälig ersättning för utnyttjandet till upphovsmannen eller

hans eller hennes rättsinnehavare.

 

Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska ersättning även

betalas för den ytterligare skada som intrånget eller

överträdelsen har medfört. När ersättningens storlek bestäms

ska hänsyn särskilt tas till

 1. utebliven vinst,

 2. vinst som den som har begått intrånget eller överträdelsen

har gjort,

 3. skada på verkets anseende,

 4. ideell skada, och

 5. upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att

intrång inte begås. Andra stycket gäller även den som annars

uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar en åtgärd, som innebär

intrång eller överträdelse enligt 53 §.

 

Ersättningsskyldighet enligt första eller andra stycket

gäller inte den som i samband med framställning av exemplar

för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om

inte denna överträdelse sker uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet. Lag (2009:109).

 

55 § På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes

rättsinnehavare får domstolen, efter vad som är skäligt,

besluta att egendom som ett intrång eller en överträdelse som

avses i 53 § gäller ska återkallas från marknaden, ändras

eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med

den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts

eller varit avsett att användas vid intrånget eller

överträdelsen.

 

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om

försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som

avses i 53 §.

 

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om det olagliga

förfarandet bestått i utförande av byggnadsverk.

 

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära

att upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare ska

betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

 

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om

det inte finns särskilda skäl mot detta.

 

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om

förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk

ska beslutas enligt 53 a § eller enligt brottsbalken. Lag (2009:109).

 

56 § Trots 55 § får domstolen, om det med hänsyn till det

konstnärliga eller ekonomiska värdet hos ett exemplar av ett

verk eller övriga omständigheter är skäligt, på yrkande av

den som har handlat i god tro, meddela tillstånd att

exemplaret mot särskild ersättning till upphovsmannen eller

hans eller hennes rättsinnehavare görs tillgängligt för

allmänheten eller används för annat avsett ändamål. Lag (2009:109).

 

56 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller

medverkat till ett intrång, eller gjort sig skyldig till

eller medverkat till en överträdelse som avses i 53 §, får

domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget

eller överträdelsen besluta att en undersökning får göras hos

denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan

antas ha betydelse för en utredning om intrånget eller

överträdelsen (intrångsundersökning).

 

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om

skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i

övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller

för något annat motstående intresse.

 

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång eller

överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).

 

56 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den

domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång

inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som

föreskrivs i 58 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken

om tvistemål för andra fall som rör intrång eller

överträdelse. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning

av domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i

annan ordning än inför domstol ska dock inte tillämpas.

 

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på

yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare

eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja

verket. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas

skriftligen.

 

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha

fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart

meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,

om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller

handlingar som har betydelse för utredning om intrånget

skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer

då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om

frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:109).

 

56 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast

om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som

kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa

säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om

slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts

av motparten.

 

I fråga om överklagande av domstolens beslut om

intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre

domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om

överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (1998:1454).

 

56 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla

uppgifter om

 1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

 2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

 3. vilka utrymmen som får genomsökas.

 

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor

för verkställandet. Lag (1998:1454).

 

56 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om

ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från

beslutet, förfaller det.

 

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten

avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett

förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid

verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,

i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett

beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet

genomförts. Lag (1998:1454).

 

56 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av

Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har

föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall

underrättas om verkställigheten endast om beslutet om

intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och

ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur

sådana handlingar som den får söka efter.

 

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling

som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:680).

 

56 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas

har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I

avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten

inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

 1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

 2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte

uppnås.

 

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det

biträde av en sakkunnig som behövs.

 

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för

sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med

upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se

till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än

som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om

förhållanden som kommer fram. Lag (2006:680).

 

56 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål

samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och

hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1454).

 

57 § Vad som sägs i 53-56 h §§ skall också tillämpas på

rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. Lag (1998:1454).

 

57 a § Den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för

försäljning, uthyrning eller annat förvärvssyfte innehar ett hjälpmedel

som är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kr

inggående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram

mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i

högst sex månader. Lag (1992:1687).

 

57 b § Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet bryter mot 52 e eller 52 g § döms till

böter eller fängelse i högst sex månader.

 

Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen eller av

grov oaktsamhet bryter mot 52 d § döms till böter. Lag (2005:359).

 

58 § Rätt domstol i mål om ljudradio- eller

televisionsutsändning i strid mot denna lag är Stockholms

tingsrätt. Detsamma gäller i mål om ersättning som avses i 16 b § andra stycket, 17 och 18 §§, 26 a § första stycket

eller 47 § och i mål i vilket motsvarande ersättning begärs

på grund av en hänvisning i 45, 46, 48, 49 eller 49 a § samt

i mål om ersättning för utnyttjande med stöd av 42 e § eller

ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 42 f §. Lag (2014:884).

 

59 § Brott som avses i 57 b § andra stycket får åtalas av

åklagare endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Brott

i övrigt som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om

målsägande anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från

allmän synpunkt.

 

Överträdelse av 3 § eller av föreskrift enligt 41 § andra

stycket får alltid beivras av upphovsmannens efterlevande make,

släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller syskon.

 

Egendom som avses i 55 § får, om brott enligt denna lag

skäligen kan antas föreligga, tas i beslag. I fråga om ett

sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i

allmänhet. Lag (2005:359).