Mönsterskyddslag (1970:485);

 

 

 

SFS nr: 1970:485

Departement/myndighet: Justitiedepartementet L3

Utfärdad: 1970-06-29

Omtryck:

Ändrad: t.o.m. SFS 2012:447

Övrig text:

 

Ändringsregister: SFSR (Lagrummet)

Källa: Regeringskansliet / Lagrummet

 

Innehåll:

•Övergångsbestämmelser

 

Allmänna bestämmelser

 

1 § I denna lag avses med

 1. mönster: en produkts eller produktdels utseende, som bestäms

av själva produktens detaljer eller av detaljer i produktens

utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger,

former, ytstrukturer eller material,

 2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt

föremål, inbegripet delar som skall monteras till en sammansatt

produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och

typsnitt, men inte datorprogram,

 3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är

sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på

nytt fogas samman,

 Bestämmelser om gemenskapsformgivning enligt rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning

finns i denna lag i 50-52 §§. Lag (2004:1154).

 

1 a § Den som har skapat ett mönster (formgivaren) eller den

till vilken formgivarens rätt har övergått kan genom

registrering få ensamrätt till mönstret enligt denna lag (mönsterrätt). Lag (2002:570).

 

2 § Mönsterrätt kan någon få endast om mönstret är nytt och

särpräglat.

 

Ett mönster anses som nytt om inget identiskt mönster har

gjorts allmänt tillgängligt före dagen för registreringsansökan

eller, om prioritet åberopas enligt 8-8 d §§, före

prioritetsdagen. Mönster skall anses som identiska trots att de

skiljer sig åt, om skillnaderna föreligger endast i oväsentliga

avseenden.

 

Ett mönster anses ha särprägel om en kunnig användares

helhetsintryck av mönstret skiljer sig från helhetsintrycket av

varje annat mönster som har gjorts allmänt tillgängligt före

den dag som anges i andra stycket. Vid bedömningen av om

mönstret har särprägel skall hänsyn tas till det

variationsutrymme som funnits för formgivaren vid framtagandet

av mönstret. Lag (2002:570).

 

2 a § Ett mönster till en beståndsdel i en sammansatt produkt,

anses vara nytt och särpräglat endast om

 1. beståndsdelen eller del därav, när den har fogats in i den

sammansatta produkten, förblir synlig vid normal användning av

den produkten, och

 2. mönstret till det som syns i sig uppfyller kraven på nyhet

och särprägel i 2 §.

 

Med normal användning avses slutanvändarens användning, med

undantag för underhåll, service och reparationsarbeten. Lag (2002:570).

 

3 § Ett mönster skall anses ha blivit allmänt tillgängligt om

det har offentliggjorts i samband med ett

registreringsförfarande eller på annat sätt. Detsamma gäller om

mönstret har förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller

annars har blivit känt.

 

Trots det som sägs i första stycket anses ett mönster inte ha

blivit allmänt tillgängligt

 1. om fackkretsarna inom den aktuella sektorn inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet i sin normala näringsverksamhet

inte rimligen kunde ha fått kunskap om de åtgärder som nämns i

första stycket före dagen för registreringsansökan eller, om

prioritet åberopas enligt 8-8 d §§, före prioritetsdagen, eller

 2. om mönstret har blivit känt endast till följd av att det har

visats för någon annan efter ett uttalat eller underförstått

förbehåll om att mönstret skall hållas hemligt. Lag (2002:570).

 

3 a § Ett mönster anses inte heller ha blivit allmänt

tillgängligt om det har blivit känt inom en period av tolv

månader före den dag som anges i 2 § andra stycket, förutsatt

att mönstret har offentliggjorts eller annars gjorts känt

 1. av formgivaren,

 2. av någon annan till följd av uppgifter som formgivaren

tillhandahållit eller åtgärder som formgivaren vidtagit, eller

 3. till följd av missbruk i förhållande till formgivaren.

 

Vad som sägs om formgivaren i denna paragraf gäller även den

som formgivarens rätt har övergått till. Lag (2002:570).

 

4 § Hinder mot mönsterrätt föreligger

 1. om mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

 2. om i mönstret utan tillstånd intagits statsvapen,

statsflagga eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller

garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska

staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär,

svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning

som åtnjuter skydd enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen

och vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt

kan förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu

nämnts,

 3. om mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen

inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 § andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i

Sverige eller vid Byrån för harmonisering inom den inre

marknaden (varumärken och formgivning) för vilken gäller en

tidigare ansöknings- eller prioritetsdag, förutsatt att detta

mönster sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

 4. om mönstret utan tillstånd innehåller

 

a) någon annans i Sverige skyddade firma eller varukännetecken

eller något som kan uppfattas som ett kännetecken som i

näringsverksamhet har inarbetats i Sverige för annan,

 b) någon annans porträtt eller något som kan uppfattas som

annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, om inte

porträttet eller namnet uppenbart syftar på någon sedan länge

avliden person,

 c) något som kan uppfattas som titel på annans i Sverige

skyddade litterära eller konstnärliga verk i fall då titeln är

egenartad eller något som kränker annans upphovsrätt till

sådant verk eller annans rätt till fotografisk bild som

åtnjuter skydd i Sverige. Lag (2002:570).

 

4 a § Mönsterrätt får inte omfatta sådana detaljer i en

produkts utseende

 1. som uteslutande är bestämda av produktens tekniska funktion,

eller

 2. som måste återskapas exakt till formen och dimensionerna för

att den produkt som mönstret avser skall gå att mekaniskt

ansluta till eller placera i, kring eller mot en annan produkt

så att båda produkterna fyller sin funktion.

 

Trots det som sägs i första stycket 2 kan mönsterrätt omfatta

mönster som tillåter att sinsemellan utbytbara produkter fogas

samman ett upprepat antal gånger eller förbinds med varandra

inom ett system uppbyggt av moduler. Lag (2002:570).

 

5 § Mönsterrätt innebär, med de undantag som anges i 7-7 b §§,

att ingen får utnyttja mönstret utan samtycke av den som är

innehavare av mönsterrätten (mönsterhavaren). Förbudet mot

utnyttjande omfattar särskilt att tillverka, bjuda ut,

marknadsföra, införa till eller utföra från Sverige eller

använda en produkt som mönstret ingår i eller används på eller

att lagerhålla en sådan produkt för ändamål som nu sagts.

 

Mönsterrätten omfattar varje annat mönster som inte gör ett

annat helhetsintryck på en kunnig användare än det registrerade

mönstret (skyddsomfång). Vid prövning av mönsterrättens

skyddsomfång skall hänsyn tas till det variationsutrymme som

funnits för formgivaren vid framtagandet av mönstret. Lag (2002:570).

 

6 § Har upphävts genom lag (2002:570).

 

7 § Från mönsterrätten undantas utnyttjanden

 1. som företas för privat bruk och utan vinstsyfte,

 2. som företas i experimentsyfte, eller

 3. som innebär återgivning i syfte att citera eller undervisa,

förutsatt att sådana utnyttjanden är förenliga med god

affärssed och inte oskäligt inkräktar på ett normalt

utnyttjande av mönstret samt sker på villkor att källan anges. Lag (2002:570).

 

7 a § Från mönsterrätten undantas vidare utrustningen på fartyg

och luftfartyg hemmahörande i främmande stat när ett sådant

fartyg tillfälligt kommer in till Sverige. Detsamma gäller

införsel till Sverige av reservdelar och tillbehör för

reparation av sådana fartyg samt arbete med reparation av

sådana fartyg. Lag (2002:570).

 

7 b § Mönsterrätten omfattar inte utnyttjandet av en produkt,

om den har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet av mönsterhavaren eller med dennes samtycke. Lag (2002:570).

 

8 § Har ett mönster angetts i en ansökan om

mönsterregistrering eller om skydd för en nyttighetsmodell i en

främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 om skydd för den industriella äganderätten (Pariskonventionen), och söks registrering av mönstret i

Sverige inom sex månader från ansökan i den främmande staten,

skall ansökan i Sverige vid tillämpningen av 2 § anses gjord

samtidigt med ansökan i den främmande staten (prioritetsdagen). Detsamma skall gälla om mönstret har angetts i en sådan ansökan

som har gjorts i en stat som är ansluten till eller ett område

som är anslutet till avtalet om upprättandet av

Världshandelsorganisationen (WTO-avtalet).

 

Samma prioritet får åtnjutas också från en ansökan om

registrering som avser någon annan stat eller något annat

område, om motsvarande prioritet från en svensk ansökan medges

där den tidigare ansökan har gjorts och om där gällande

lagstiftning i huvudsak stämmer överens med Pariskonventionen.

 

En sökande som vill åtnjuta prioritet skall begära detta i

ansökan om registrering. Sökanden skall därvid lämna uppgifter

om var och när den åberopade ansökan gjordes. Sökanden skall

också, så snart det kan ske, uppge numret på den tidigare

ansökan. Lag (2002:570).

 

8 a § Registreringsmyndigheten kan förelägga sökanden att inom

viss frist styrka begärd prioritet genom att ge in följande

handlingar.

 1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat

av den myndighet som har mottagit ansökan.

 2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan och därvid

fogad bild som visar mönstret.

 

Den förelagda fristen får inte löpa ut tidigare än tre månader

från ingivandet av ansökan här i riket. Lag (2002:570).

 

8 b § Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som

mönstret har angetts i.

 

Om den som har gjort den första ansökan eller hans

rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en

ansökan som avser samma mönster, får den senare ansökan

åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den

tidigare ansökan när den senare ansökan ges in

 1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha

blivit allmänt tillgänglig och

 2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har

utgjort grund för någon rätt till prioritet.

 

Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan

enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre

åberopas som grund för prioritet. Lag (2002:570).

 

8 c § Vid ansökan om samregistrering enligt 11 § kan prioritet

erhållas för ett eller flera av mönstren.

 

Prioritet kan vid sådan ansökan åberopas från flera tidigare

ansökningar. Detta gäller även om de tidigare ansökningarna har

getts in i olika länder. Lag (2002:570).

 

8 d § Om föreskrifterna i 8-8 c §§ inte iakttas, gäller inte

rätten till prioritet. Lag (2002:570).

 

 

Registreringsansökan och dess handläggning

 

 

9 § Registreringsmyndighet är patent- och registreringsverket.

 

10 § Den som vill ansöka om registrering av ett mönster skall

göra detta skriftligen hos registreringsmyndigheten.

 

Ansökan skall innehålla uppgifter om vem som har skapat

mönstret och om den produkt eller de produkter som mönstret är

avsett att användas på eller ingå i samt bildmaterial som visar

mönstret. Söks registrering av annan än formgivaren, skall

sökanden styrka sin rätt till mönstret.

 

Om sökanden innan mönstret kungörs enligt 18 § inger även en

modell, skall modellen anses visa mönstret.

 

I övrigt skall ansökan uppfylla de föreskrifter som meddelas

med stöd av 49 §. Sökanden skall också betala i 48 § föreskrivna ansöknings- och tillläggsavgifter. Lag (2002:570).

 

11 § En ansökan får omfatta flera mönster, om de produkter som

mönstren är avsedda att användas på eller ingå i hör till samma

klass. Vid bestämningen av klasstillhörighet gäller som svensk

rätt den klassificering som anges i Locarnoöverenskommelsen av

den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell

klassificering för mönster. Lag (2002:570).

 

12 § Registreringsmyndigheten får förelägga en sökande som inte

har hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med

behörighet att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här

i landet, samt att anmäla ombudet hos myndigheten. Om sökanden

inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att

handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste

kända adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har

blivit fullgjort. Lag (2002:570).

 

13 § En ansökan om registrering anses inte gjord förrän

sökanden lämnat in bildmaterial eller en modell som visar

mönstret.

 

På sökandens begäran får mönstret i en ansökan ändras om

mönstret efter ändringen bibehåller sin identitet och uppfyller

förutsättningarna för skydd enligt denna lag. Lag (2002:570).

 

14 § Registreringsmyndigheten skall undersöka om en ansökan

uppfyller de krav som avses i 10, 11 och 13 §§. Registreringsmyndigheten skall också undersöka om en ansökan

avser ett mönster enligt 1 § 1 och om det finns något hinder

mot mönsterrätt enligt 4 § 1 eller 2.

 

Uppfyller ansökan inte de krav som avses i första stycket,

skall registreringsmyndigheten förelägga sökanden att inom viss

tid komplettera eller ändra sin ansökan. I föreläggandet skall

sökanden upplysas om att ansökan kan komma att avskrivas om han

inte svarar i rätt tid.

 

Yttrar sig sökanden inte i rätt tid över ett föreläggande

enligt andra stycket, skall registreringsmyndigheten avskriva

ansökan.

 

Registreringsmyndigheten skall återuppta en avskriven ansökan,

om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid

kompletterar eller ändrar sin ansökan och betalar fastställd

återupptagningsavgift. En ansökan kan återupptas endast en

gång. Lag (2002:570).

 

15 § Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det

yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över

hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge

sökanden nytt föreläggande.

 

16 § Påstår någon inför registreringsmyndigheten att han äger bättre

rätt till mönstret än sökanden och finnes saken tveksam, kan myndigheten

förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd

att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens

fortsatta prövning.

 

Är tvist om bättre rätt till mönstret anhängig vid domstol, kan

registreringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet

slutligt avgöres.

 

17 § Visar någon inför registreringsmyndigheten, att han äger bättre

rätt till mönstret än sökanden, skall myndigheten överföra ansökningen

på honom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall

erlägga ny ansökningsavgift.

 

Om överföring yrkas, får ansökningen ej ändras, avskrivas, avslås eller

bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.

 

18 § Är ansökningshandlingarna fullständiga och har

registreringsmyndigheten inte efter granskning enligt 14 § första stycket funnit något hinder mot registrering, skall

mönstret tas in i registret och en kungörelse om det utfärdas.

 

Den som vill invända mot registreringen skall göra det

skriftligen hos registreringsmyndigheten inom två månader från

kungörelsedagen.

 

Registreringsmyndigheten skall underrätta mönsterhavaren om

invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig, om

invändningen inte är uppenbart obefogad.

 

Återkallas invändningen får invändningsförfarandet ändå

fullföljas, om det finns särskilda skäl. Lag (2002:570).

 

18 a § Invändning får göras endast av

 1. den som anser sig vara berättigad till mönstret, om

invändningen grundas på att hinder mot mönsterrätt har

förelegat enligt 1 a §,

 2. den som ansöker om eller innehar rättigheten, om

invändningen grundas på att hinder mot mönsterrätt har

förelegat enligt 4 § 3 eller 4,

 3. den som berörs av rättigheten, om invändningen grundas på

att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 2.

 

I övriga fall råder ingen begränsning i möjligheten att

framställa invändning. Lag (2002:570).

 

19 § Skall i ärende angående ansökan om registrering av mönster

handling som visar mönstret hållas hemlig enligt vad som är särskilt

föreskrivet därom, får handlingen ej utlämnas utan sökandens samtycke,

förrän den av honom begärda fristen löpt ut eller sex månader förflutit

från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet som avses i 8 § första stycket yrkas, från den dag från vilken prioritet begäres. Har

registreringsmyndigheten beslutat avskriva eller avslå ansökningen,

innan tiden för hemlighållande gått ut, får handlingen utlämnas endast

om sökanden begär att ansökningen återupptages eller anför besvär.

 

20 § Registreringsmyndigheten skall efter invändning häva en

registrering helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt har

förelegat enligt 1-4 a §§ och hindret fortfarande består eller

om registrering har skett i strid med 13 § andra stycket.

 

Registreringsmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte

finns något hinder mot mönsterrätten.

 

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar

det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form

bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för

skydd enligt denna lag.

 

När registreringsmyndighetens beslut om en invändning har

vunnit laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att

registreringen helt eller delvis hävs, skall en anteckning om

det göras i registret. Lag (2002:570).

 

21 § Talan mot slutligt beslut av registreringsmyndigheten i

ett ärende angående ansökan om registrering av mönster får

föras av sökanden, om beslutet gått honom emot. Ett slutligt

beslut med anledning av en invändning mot registrering får

överklagas av mönsterhavaren och invändaren, om det har gått

den som vill klaga emot. Återkallar invändaren sin talan, får

den ändå prövas, om det finns särskilda skäl.

 

Mot beslut, varigenom begäran om återupptagning enligt 14 § fjärde stycket avslagits eller yrkande om överföring enligt 17 § bifallits, får talan föras av sökanden. Den som framställt

yrkande om överföring får föra talan mot beslut varigenom

yrkandet avslagits. Lag (2002:570).

 

22 § Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten enligt 21 § får

överklagas till Patentbesvärsrätten inom två månader

från beslutets dag.

 

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till

Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets

dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35–37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av

kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska

innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för

prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på

vilka sådant tillstånd meddelas. Lag (2010:1397).

 

23 § Har upphävts genom lag (2002:570).

 

 

Mönsterregistrerings giltighetstid

 

 

24 § Mönsterregistrering gäller för en eller flera

femårsperioder, räknat från den dag då ansökan om registrering

gjordes. Registrering som gäller för kortare tid än tjugofem år

kan på begäran förnyas för ytterligare femårsperioder till

sammanlagt tjugofem år. Varje sådan period löper från utgången

av föregående period.

 

För mönster som avser en beståndsdel, som används för att

reparera en sammansatt produkt så att den återfår sitt

ursprungliga utseende, gäller registreringen aldrig för mer än

högst tre femårsperioder. Lag (2002:570).

 

25 § Ansökan om förnyelse av registrering göres skriftligen hos

registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader

efter utgången av löpande registreringsperiod. Inom samma tid skall i 48 § angivna förnyelse- och tilläggsavgifter erläggas vid påföljd att

ansökningen annars avslås.

 

Förnyelse av registrering skall kungöras.

 

 

Licens, överlåtelse m.m.

 

 

26 § Har mönsterhavare medgivit annan rätt att utnyttja

mönstret (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om

avtal träffas om det.

 

Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband

med överlåtelse av rörelsen, om ej annat avtalats. I sådant

fall svarar överlåtaren alltjämt för att licensavtalet

fullgöres. Lag (2002:570).

 

27 § Har mönsterrätt övergått på annan eller har licens

upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot fastställd

avgift anteckning därom göras i mönsterregistret. Visas att

licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall

anteckningen avföras.

 

Första stycket skall även tillämpas i fråga om rätt som avses i 32 § andra stycket.

 

Har samregistrering skett, kan övergång av mönsterrätt

antecknas endast i fråga om samtliga mönster.

 

I mål eller ärende om mönsterrätt anses den som mönsterhavare,

vilken senast blivit införd i mönsterregistret i denna

egenskap. Lag (2002:570).

 

28 § Har upphävts genom lag (2002:570).

 

29 § Har upphävts genom lag (2002:570).

 

30 § Har upphävts genom lag (2002:570).

 

 

Registrerings upphörande m.m.

 

 

31 § Allmän domstol ska på talan därom häva en registrering

av ett mönster helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt

har förelegat enligt 1–4 a §§ och hindret fortfarande består

eller om registrering har skett i strid med 13 § andra

stycket.

 

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren

yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i

ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller

förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

 

Registreringen får inte hävas på den grunden att den som fått

registreringen endast varit berättigad till viss andel i

mönsterrätten.

 

När domen vunnit laga kraft ska den sändas till

registreringsmyndigheten för anteckning i mönsterregistret. Lag (2012:447).

 

31 a § Talan om hävning av en registrering får föras endast av

 1. den som anser sig vara berättigad till mönstret, om talan

grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1 a §,

 2. den som ansöker om eller innehar rättigheten, om talan

grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 3 eller 4, eller

 3. den som berörs av rättigheten, om talan grundas på att

hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 2.

 

I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång

av registreringen.

 

Talan som grundas på någon av bestämmelserna i 4 § 1 eller 2 får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer.

 

Talan, som avses i första stycket 1, skall väckas inom ett år

efter det att käranden fått kännedom om registreringen och de

övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var

mönsterhavaren i god tro när mönstret registrerades eller när

mönsterrätten övergick på honom, får talan inte väckas senare

än tre år efter registreringen. Lag (2002:570).

 

31 b § Allmän domstol kan förklara en mönsterrätt ogiltig även

efter det att den har upphört eller uppgivits.

 

I fråga om sådan talan skall bestämmelserna i 31 a § tillämpas. Lag (2002:570).

 

32 § Har mönster registrerats för annan än den som är

berättigad därtill enligt 1 a §, skall rätten på talan av den

berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall

väckas inom tid som anges i 31 a § fjärde stycket.

 

Har den som frånkännes registrering av mönster i god tro börjat

utnyttja mönstret yrkesmässigt här i riket eller vidtagit

väsentliga åtgärder därför, får han mot skäligt vederlag och på

skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade eller

igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess

allmänna art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande

förutsättningar innehavare av licens som är antecknad i

registret.

 

Rätt enligt andra stycket kan övergå till annan endast

tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet

avsetts skola ske. Lag (2002:570).

 

33 § Om mönsterhavare skriftligen hos registreringsmyndigheten avstår

från mönsterrätten, skall myndigheten avföra mönstret ur registret.

 

Är mönsterrätt utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i anspråk genom

betalningssäkring eller är tvist om överföring av registrering anhängig,

får mönstret icke på begäran av mönsterhavaren avföras ur registret så

länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller

tvisten icke blivit slutligt avgjord. Lag (1981:817).

 

 

Uppgiftsskyldighet

 

 

34 § Om den som sökt registrering av mönster åberopar ansökningen mot

annan, innan handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, är

han skyldig att lämna sitt samtycke till att den andre får taga del av

handlingen.

 

Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom

påskrift på produkt eller dess förpackning eller på annat sätt anger att

registrering av mönster sökts eller meddelats, utan att samtidigt lämna

upplysning om ansökningens eller registreringens nummer, är skyldig att

på begäran lämna sådan upplysning utan dröjsmål. Anges ej uttryckligen

att registrering sökts eller meddelats men är vad som förekommer ägnat

att framkalla uppfattningen att så är fallet, skall på begäran utan

dröjsmål lämnas upplysning huruvida registrering sökts eller meddelats. Lag (2002:570).

 

 

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

 

 

35 § Gör någon intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång) och

sker det uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, skall han eller

hon dömas till böter eller fängelse i högst två år. Den som har

överträtt ett vitesförbud enligt 35 b § får inte dömas till

ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

 

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket

döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

 

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller

andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och

åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2005:291).

 

35 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 35 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart

oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras

förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras

förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller

vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband

med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om

mottagandet utgör brott enligt 35 §.

 

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 35 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott

eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller

egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott

enligt 35 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet

har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar

förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras

förverkat. Lag (2005:291).

 

35 b § På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund

av licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid

vite förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång

att fortsätta med det.

 

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller

medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan

befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller

medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till

mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill

dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har

beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha

fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång.

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden

ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan

tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan

säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den

inte har godkänts av svaranden.

 

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har

meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

 

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde

stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller

rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.

 

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om

förbudet och ska handläggas enligt reglerna i

rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff

än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får

talan föras om nytt vitesförbud. Lag (2009:112).

 

35 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har

gjort ett mönsterintrång får domstolen vid vite besluta att

någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge

sökanden information om ursprung och distributionsnät för de

varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på

yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens

har rätt att utnyttja mönstret. Det får bara meddelas om

informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång

som avser varorna eller tjänsterna.

 

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

 1. har gjort eller medverkat till intrånget,

 2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som

intrånget gäller,

 3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget

gäller,

 4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk

kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts

vid intrånget, eller

 5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig

i tillverkningen eller distributionen av en vara eller

tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

 

Information om varors eller tjänsters ursprung och

distributionsnät kan särskilt avse

 1. namn på och adress till producenter, distributörer,

leverantörer och andra som har innehaft varorna eller

tillhandahållit tjänsterna,

 2. namn på och adress till avsedda grossister och

detaljister, och

 3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,

mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts

för varorna eller tjänsterna.

 

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:112).

 

35 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om

skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i

övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller

för något annat motstående intresse.

 

Skyldigheten att lämna information enligt 35 c § omfattar

inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren

eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

 

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som

begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas. Lag (2009:112).

 

35 e § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av

den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller

i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för

andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken

om inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som

ska tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte

tillämpas.

 

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den

som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska

bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet

tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas

särskilt.

 

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det

även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen

får bestämma att vardera parten ska svara för sina

rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i

rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff

än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan

får talan föras om nytt informationsföreläggande. Lag (2009:112).

 

35 f § Den som på grund av bestämmelserna i 35 c § andra

stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma

paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning

för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som

har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

 

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst

och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat

ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig

underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller

tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det

att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen

ersätts enligt första stycket. Lag (2009:112).

 

35 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott

enligt 35 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett

rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller

försvaras. Lag (2009:112).

 

35 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om

intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till

intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida

information om domen i målet.

 

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om

försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:112).

 

36 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör

mönsterintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet

av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som

intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska

hänsyn särskilt tas till

 1. utebliven vinst,

 2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

 3. skada på mönstrets anseende,

 4. ideell skada, och

 5. mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås. Den

som utan uppsåt eller oaktsamhet gör mönsterintrång ska

betala ersättning för utnyttjandet av mönstret, om och i den

mån det är skäligt.

 

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas, om

talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom. Lag (2009:112).

 

37 § På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får

domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att en produkt

som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot

annans mönsterrätt ska återkallas från marknaden, ändras,

sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras

eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma

gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit

avsett att användas vid intrånget.

 

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det

skäligen kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. I

fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i

brottmål i allmänhet.

 

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det

finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare

av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över

egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den,

mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett

sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat

i god tro.

 

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång.

 

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära

att den som har lidit mönsterintrång ska betala ersättning

till den som åtgärden riktas mot.

 

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om

det inte finns särskilda skäl mot detta.

 

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om

förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk

ska beslutas enligt 35 a § eller enligt brottsbalken. Lag (2009:112).

 

37 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller

medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning

ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får

göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar

som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning).

 

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om

skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i

övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller

för något annat motstående intresse.

 

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:112).

 

37 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den

domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång

inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som

föreskrivs i 43 och 52 §§ för där avsedda mål och i

rättegångsbalken om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols

behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning

än inför domstol ska dock inte tillämpas.

 

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på

yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens

har rätt att utnyttja mönstret. Om rättegång inte är inledd,

ska yrkandet framställas skriftligen.

 

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha

fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart

meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,

om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller

handlingar som har betydelse för utredning om intrånget

skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer

då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om

frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:112).

 

37 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast

om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som

kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa

säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om

slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts

av motparten.

 

I fråga om överklagande av domstolens beslut om

intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre

domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om

överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (1998:1457).

 

37 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla

uppgifter om

 1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

 2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

 3. vilka utrymmen som får genomsökas.

 

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor

för verkställandet. Lag (1998:1457).

 

37 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om

ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från

beslutet, förfaller det.

 

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten

avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett

förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid

verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,

i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett

beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet

genomförts. Lag (1998:1457).

 

37 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av

Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har

föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall

underrättas om verkställigheten endast om beslutet om

intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och

ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur

sådana handlingar som den får söka efter.

 

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling

som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:685).

 

37 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas

har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I

avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten

inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

 1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

 2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte

uppnås.

 

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det

biträde av en sakkunnig som behövs.

 

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för

sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med

upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se

till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än

som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om

förhållanden som kommer fram. Lag (2006:685).

 

37 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål

samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och

hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1457).

 

38 § Utnyttjar någon i strid med 5 § mönster, som avses med

ansökan om registrering, efter det att handling som visar

mönstret blivit allmänt tillgänglig, äger vad som sägs om

mönsterintrång motsvarande tillämpning i den mån ansökningen

leder till registrering. Straff får inte dömas ut, förverkande

får inte ske och ersättning för skada på grund av utnyttjande

som sker innan mönstret kungjorts enligt 18 § får bestämmas

enligt 36 § andra stycket.

 

Bestämmelsen i 36 § tredje stycket äger icke tillämpning, om

ersättningstalan väckes senast ett år efter det mönstret

registrerades. Lag (2005:291).

 

39 § Om en registrering av ett mönster har hävts eller om

mönsterrätten har förklarats ogiltig genom ett beslut eller en

dom som har vunnit laga kraft, får rätten inte döma till

påföljd eller besluta om annan åtgärd enligt 35-38 §§.

 

Föres talan om mönsterintrång och gör den mot vilken talan

föres gällande att mönsterregistreringen bör hävas, skall

rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att

frågan om registreringens hävande slutligt prövas. Är talan

härom inte väckt, skall domstolen i samband med

vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan

talan skall väckas. Lag (2002:570).

 

40 § Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är

ringa,

 1. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 34 §,

 2. i fall som avses i nämnda paragraf lämnar felaktig upplysning, om

straff för gärningen ej är föreskrivet i brottsbalken.

 

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till

underlåtenhet eller förfarande som avses i första stycket skall ersätta

uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa, kan ersättningen jämkas.

 

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om

målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes

påkallat från allmän synpunkt.

 

 

Rättegångsbestämmelser

 

 

41 § Mönsterhavare eller den som på grund av licens får utnyttja mönster

kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registreringen

åtnjuter skydd mot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna

länder honom till förfång.

 

Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet

föra talan mot mönsterhavare om fastställelse, huruvida hinder

föreligger mot verksamheten på grund av viss mönsterregistrering.

 

Göres i mål som avses i första stycket gällande att

mönsterregistreringen bör hävas, äger 39 § andra stycket motsvarande

tillämpning.

 

42 § Den som vill väcka talan om hävande av mönsterregistrering

eller om överföring av registrering skall anmäla detta till

registreringsmyndigheten samt underrätta var och en som enligt

mönsterregistret innehar licens att utnyttja mönstret. Vill

licenstagare väcka talan om mönsterintrång eller om

fastställelse enligt 41 § första stycket, skall han underrätta

mönsterhavaren därom.

 

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord,

när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts

under den adress som antecknats i mönsterregistret.

 

Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse

skett enligt första stycket, skall käranden ges tid därtill. Försitter han denna tid, får hans talan icke upptagas till

prövning. Lag (2002:570).

 

43 § Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för

talan om bättre rätt till mönster, om hävande av

mönsterregistrering, om överföring av sådan registrering, om

ogiltigförklaring av en mönsterrätt enligt 31 b §, om rätt som

avses i 32 § andra stycket, om ersättning enligt 40 § andra

stycket eller om fastställelse enligt 41 §, väcks talan vid

Stockholms tingsrätt. Lag (2002:570).

 

44 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 16, 31-32, 35-38 eller 41 §§ sändes till

registreringsmyndigheten. Lag (2002:570).

 

45 § Mönsterhavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här

bosatt ombud med behörighet att för honom mottaga delgivning av

stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om

mönsterrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för

part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till

mönsterregistret och antecknas i detta.

 

Har mönsterhavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning

i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom

med posten i betalt brev under hans i mönsterregistret antecknade

adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning

ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos registreringsmyndigheten

och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll

kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivning anses ha

skett, när vad nu sagts blivit fullgjort. Lag (1977:702).

 

46 § Regeringen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att

bestämmelserna i 12 eller 45 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande

eller mönsterhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett

i den staten bosatt ombud som anmälts hos registreringsmyndigheten här i

riket och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer. Lag (1977:731).

 

47 § Andra slutliga beslut av registreringsmyndigheten än som

avses i 21 § får överklagas till Patentbesvärsrätten inom två

månader från beslutets dag.

 

Ett slutligt beslut av Patentbesvärsrätten får överklagas till

Högsta förvaltningsdomstolen inom två månader från beslutets

dag. Därvid tillämpas bestämmelserna i 35–37 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om överklagande av

kammarrättens beslut. Patentbesvärsrättens beslut ska

innehålla uppgift om att det krävs särskilt tillstånd för

prövning i Högsta förvaltningsdomstolen och om de grunder på

vilka sådant tillstånd meddelas. Lag (2010:1397).

 

48 § I ärende rörande ansökan om registrering av mönster eller om

förnyelse av mönsterregistrering skall sökanden erlägga ansöknings- eller förnyelseavgift samt, i förekommande fall, följande

tilläggsavgifter, nämligen klassavgift för varje varuklass utöver den

första, samregistreringsavgift för varje mönster utöver det första,

förvaringsavgift för förvaring av modell och kungörelseavgift för

kungörande av varje bild utöver den första. Förnyelseavgift som erlägges

efter utgången av löpande registreringsperiod utgår med förhöjt belopp.

 

49 § Regeringen fastställer avgifter enligt denna lag.

 

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av

regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av

registreringsmyndigheten. Lag (1977:731).

 

 

Gemenskapsformgivning

 

 

50 § Den som ger in en ansökan om registrering av en

gemenskapsformgivning till registreringsmyndigheten för vidare

befordran enligt artikel 35.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning skall betala en avgift med det

belopp som regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som begär

ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning. Lag (2004:1154).

 

51 § Vid intrång i en gemenskapsformgivning tillämpas

bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång. I övrigt

gäller 35 a-37 h §§, i den mån inte något annat följer av

rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. I

dessa fall skall det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i

gemenskapsformgivning. Lag (2004:1154).

 

52 § Stockholms tingsrätt är domstol i de mål som avses i 51 § och i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om

gemenskapsformgivning. Lag (2004:1154).

 

 

 

Övergångsbestämmelser

1970:485

 

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1970, då lagen (1899:59) om skydd

för vissa mönster och modeller upphör att gälla.

 

Har mönster registrerats före den nya lagens ikraftträdande, gäller

äldre lag fortfarande i fråga om mönstret. Är vid ikraftträdandet

ansökan om registrering enligt äldre lag alltjämt beroende på prövning,

gäller äldre lag angående den fortsatta handläggningen av ansökningen

och, vid bifall till denna, i fråga om mönstret. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ nya lagen gäller dock i fråga om mönsterregistrering, som är

gällande vid den nya lagens ikraftträdande eller som sker efter

ikraftträdandet på grund av ansökan som gjorts dessförinnan.

 

1977:702

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

 

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har

beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

 

1981:817

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

 

Vad som sägs om kvarstad i 33 § i dess nya lydelse gäller även

skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.

 

1986:235

 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

 2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har

meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande

tillämpas.

 

1986:1159

 

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift

för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller

dock äldre föreskrifter.

 

2002:570

 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

 2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på mönster som är

registrerade vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som

registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan dess,

om inte annat följer av vad som föreskrivs nedan.

 3. En registreringsansökan som getts in före den 28 oktober 2001 skall, vad gäller registreringsförfarandet och

förutsättningarna för registrering, behandlas och avgöras

enligt äldre bestämmelser.

 4. Bestämmelserna i 2 a och 4 a §§ skall inte tillämpas på

mönster som har registrerats på grund av ansökningar som har

getts in före ikraftträdandet.

 5. Frågan om hävande av registrering av ett mönster som har

registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de

äldre bestämmelserna.

 6. En mönsterregistrering för vilken en skyddstid om 15 år har

löpt ut före ikraftträdandet men efter den 27 oktober 2001 kan

på begäran förnyas för ytterligare femårsperioder till

sammanlagt 25 år räknat från den dagen då ansökan om

registrering gjordes, om ansökan om förnyelse ges in före den 31 december 2002.

 7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja ett

mönster på ett sätt som inte fordrade samtycke av

mönsterhavaren enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant

samtycke enligt denna lag, får han eller hon trots de nya

bestämmelserna fortsätta den planerade verksamheten. Sådan rätt

har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit

väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret.

 

2009:112

 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

 2. Bestämmelserna i 35 c–35 f och 35 h §§ ska inte tillämpas

när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till

intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.

 

2012:447

 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2012.

 2. Den nya bestämmelsen ska tillämpas även på mönster som är

registrerade vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som

registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan

dess, om inte annat följer av vad som beskrivs nedan.

 3. Frågan om hävande av registrering av ett mönster som har

registrerats enligt bestämmelser som gällde före den 1 juli 2002 ska bedömas enligt de bestämmelserna.