9 Kap.

 

 

Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.

 

57 § Gör någon intrång i den ensamrätt som patent medför (patentintrång) och sker det uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet, skall han eller hon dömas till böter eller fängelse

i högst två år. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 b § får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av

förbudet.

 

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket

döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

 

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller

andra stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och

åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (2005:289).

 

57 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 57 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart

oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras

förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras

förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller

vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband

med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om

mottagandet utgör brott enligt 57 §.

 

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 57 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott

eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller

egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott

enligt 57 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet

har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar

förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras

förverkat. Lag (2005:289).

 

57 b § På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av

licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid

vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång

att fortsätta med det.

 

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller

medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan

befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller

medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till

patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill

dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har

beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha

fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle

medföra risk för skada.

 

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång.

 

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden

ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan

tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan

säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den

inte har godkänts av svaranden.

 

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har

meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

 

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde

stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller

rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut

enligt 15 kap. rättegångsbalken.

 

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om

förbudet och ska handläggas enligt reglerna i

rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff

än böter inte är föreskrivet. I samband med sådan talan får

talan föras om nytt vitesförbud. Lag (2009:111).

 

57 c § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har

gjort ett patentintrång får domstolen vid vite besluta att

någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge

sökanden information om ursprung och distributionsnät för de

varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på

yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har

rätt att utnyttja uppfinningen. Det får bara meddelas om

informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång

som avser varorna eller tjänsterna.

 

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

 1. har gjort eller medverkat till intrånget,

 2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som

intrånget gäller,

 3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget

gäller,

 4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk

kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts

vid intrånget, eller

 5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig

i tillverkningen eller distributionen av en vara eller

tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

 

Information om varors eller tjänsters ursprung och

distributionsnät kan särskilt avse

 1. namn på och adress till producenter, distributörer,

leverantörer och andra som har innehaft varorna eller

tillhandahållit tjänsterna,

 2. namn på och adress till avsedda grossister och

detaljister, och

 3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,

mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts

för varorna eller tjänsterna.

 

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:111).

 

57 d § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om

skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i

övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller

för något annat motstående intresse.

 

Skyldigheten att lämna information enligt 57 c § omfattar

inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren

eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

 

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som

begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas. Lag (2009:111).

 

57 e §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av

domstol som avses i 65 §.

 

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den

som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska

bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet

tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas

särskilt.

 

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det

även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen

får bestämma att vardera parten ska svara för sina

rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i

rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff

än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan

får talan föras om nytt informationsföreläggande. Lag (2009:111).

 

57 e §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av

den domstol som avses i 65 §, om inte något annat följer av 65 a §.

 

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den

som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska

bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet

tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får

överklagas särskilt.

 

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon

annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tilllämpas. För prövning av frågan får det

även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen

får bestämma att vardera parten ska svara för sina

rättegångskostnader.

 

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om

föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i

rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff

än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan

får talan föras om ett nytt informationsföreläggande. Lag (2014:434).

 

57 f § Den som på grund av bestämmelserna i 57 c § andra

stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma

paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning

för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som

har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

 

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst

och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat

ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om

elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig

underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller

tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det

att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen

ersätts enligt första stycket. Lag (2009:111).

 

57 g § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204) får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott

enligt 57 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett

rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller

försvaras. Lag (2009:111).

 

57 h § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om

intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till

intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida

information om domen i målet.

 

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om

försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:111).

 

58 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör

patentintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet

av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som

intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska

hänsyn särskilt tas till

 1. utebliven vinst,

 2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

 3. skada på uppfinningens anseende,

 4. ideell skada, och

 5. patenthavarens intresse av att intrång inte begås.

 

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör patentintrång ska

betala ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i

den mån det är skäligt.

 

Talan om ersättning för patentintrång får endast avse skada

under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte

förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad. Lag (2009:111).

 

59 § På yrkande av den som har lidit patentintrång får

domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att ett

patentskyddat alster som har tillverkats utan patenthavarens

lov ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar

för återstoden av patenttiden eller förstöras eller att någon

annan åtgärd ska vidtas med det. Detsamma gäller i fråga om

hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas

vid intrånget.

 

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det

skäligen kan antas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I

fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i

brottmål i allmänhet.

 

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det

finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare

av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över

egendomen under återstoden av patenttiden eller del av den,

mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett

sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat

i god tro.

 

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång.

 

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära

att den som har lidit patentintrång ska betala ersättning

till den som åtgärden riktas mot.

 

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om

det inte finns särskilda skäl mot detta.

 

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om

förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk

ska beslutas enligt 57 a § eller enligt brottsbalken. Lag (2009:111).

 

59 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller

medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning

ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får

göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar

som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning).

 

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om

skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i

övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller

för något annat motstående intresse.

 

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i

fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:111).

 

59 b §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av

domstol som avses i 65 §.

 

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på

yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har

rätt att utnyttja uppfinningen. Om rättegång inte är inledd,

ska yrkandet framställas skriftligen.

 

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha

fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart

meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,

om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller

handlingar som har betydelse för utredning om intrånget

skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer

då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om

frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:111).

 

59 b §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den

domstol som avses i 65 §, om inte något annat följer av 65 a §.

 

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på

yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har

rätt att utnyttja uppfinningen. Om en rättegång inte är

inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

 

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha

fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart

meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,

om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller

handlingar som har betydelse för utredning om intrånget

skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

 

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer

då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som

om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2014:434).

 

59 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast

om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som

kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa

säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om

slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts

av motparten.

 

I fråga om överklagande av domstolens beslut om

intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre

domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om

överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (1998:1456).

 

59 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla

uppgifter om

 1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

 2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

 3. vilka utrymmen som får genomsökas.

 

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor

för verkställandet. Lag (1998:1456).

 

59 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om

ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från

beslutet, förfaller det.

 

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten

avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett

förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid

verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,

i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett

beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet

genomförts. Lag (1998:1456).

 

59 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av

Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har

föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall

underrättas om verkställigheten endast om beslutet om

intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och

ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur

sådana handlingar som den får söka efter.

 

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling

som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:682).

 

59 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas

har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I

avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten

inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

 1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

 2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte

uppnås.

 

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det

biträde av en sakkunnig som behövs.

 

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för

sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med

upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se

till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än

som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om

förhållanden som kommer fram. Lag (2006:682).

 

59 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål

samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och

hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1456).

 

60 § Om någon yrkesmässigt utnyttjar en patentsökt uppfinning

efter det att handlingarna i ansökningsärendet har blivit

tillgängliga enligt 22 §, ska det som sägs om patentintrång

tillämpas i den utsträckning som ansökan leder till patent. För tiden innan patentet har meddelats enligt 20 § omfattar

patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av

patentkraven i deras lydelse när ansökan blev allmänt

tillgänglig som av patentkraven enligt patentet. Straff får

inte dömas ut, förverkande får inte ske och ersättning för

skada på grund av utnyttjande som sker innan patentet har

meddelats får bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.

 

Om patentkraven är skrivna på engelska, gäller första stycket

endast om en översättning av patentkraven till svenska finns

tillgänglig i ansökningsärendet och, om översättningen har

getts in efter det att kungörelse enligt 22 § femte stycket

första meningen har skett, patentmyndigheten har utfärdat en

särskild kungörelse angående översättningen.

 

Det som sägs i 58 § tredje stycket ska inte tillämpas, om

ersättningstalan väcks senast ett år efter det att tiden för

invändning har gått ut eller, om invändning har gjorts,

senast ett år efter det att patentmyndigheten har beslutat

att patentet ska upprätthållas. Lag (2014:289).

 

61 § Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt

genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får

domstolen inte döma till straff, besluta om förverkande,

meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning eller

besluta om annan åtgärd enligt 57–60 §§.

 

Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan

förs gällande att patentet är ogiltigt, får frågan om

ogiltighet prövas endast sedan talan om detta har väckts. Domstolen ska förelägga den som gör gällande att patentet är

ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.

 

Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om

patentets ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen

lämpligt att frågan huruvida patentintrång föreligger avgörs

särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna

särskild dom ges i den frågan. Om särskild dom ges, får

domstolen förordna att målet om ogiltighet ska vila till dess

domen har vunnit laga kraft. Lag (2009:111).

 

62 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa

underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § döms till

böter.

 

Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i nämnda

paragraf uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig

upplysning, om för gärningen ej är stadgat straff i brottsbalken.

 

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som

åligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktig

upplysning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa må

ersättningen jämkas.

 

Brott som avses i första och andra styckena må åtalas av allmän åklagare

endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl

finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1991:296).

 

63 § Patenthavare eller den som på grund av licens äger utnyttja

uppfinningen må föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av

patentet åtnjuter skydd gentemot annan, om ovisshet råder om

förhållandet och denna länder honom till förfång.

 

Den som driver eller avser att driva verksamhet äger, under samma

villkor, föra talan mot patenthavare om fastställelse, huruvida hinder

mot verksamheten föreligger på grund av visst patent.

 

Göres i mål som avses i första stycket gällande att patentet är

ogiltigt, äga bestämmelserna i 61 § andra stycket motsvarande

tillämpning.

 

64 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring av

patent eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till

patentmyndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret

innehar licens till eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare

väcka talan om intrång i patent eller om fastställelse enligt 63 § första stycket, skall han underrätta patenthavaren härom. Detsamma

gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i

patent.

 

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när

underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress

som antecknats i patentregistret.

 

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt

föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill. Försitter han denna tid, må hans talan icke upptagas till prövning. Lag (1987:1330).

 

64 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Den som vill väcka talan om ett patents ogiltighet,

överföring av ett patent eller meddelande av tvångslicens ska

anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta var och

en som enligt patentregistret innehar licens till eller

panträtt i patentet. Om en licenstagare vill väcka talan om

intrång i ett patent eller om fastställelse enligt 63 § första stycket, ska licenstagaren underrätta patenthavaren om

detta. Detsamma gäller om en panthavare vill väcka talan med

anledning av intrång i patentet.

 

Underrättelseskyldigheten enligt första stycket anses

fullgjord, när underrättelsen i betald rekommenderad

försändelse sänts till den adress som har antecknats i

patentregistret.

 

Om det när talan väcks inte visas att anmälan eller

underrättelse har skett enligt första stycket, ska käranden

föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer

käranden inte föreläggandet, ska talan avvisas.

 

Paragrafen gäller inte den som vill väcka talan vid den

domstol som avses i 93 a § eller talan vid en svensk domstol

i fråga om ett europeiskt patent som avses i 80 § tredje

stycket. Lag (2014:434).

 

65 §/Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ Stockholms tingsrätt är rätt domstol i mål som gäller

 1. bättre rätt till patentsökt uppfinning,

 2. patents ogiltighet eller överföring av patent,

 3. meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor för eller

upphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,

 4. patentintrång,

 5. fastställelse enligt 63 § eller

 6. bestämmande av ersättning enligt 78 §. Lag (1978:149).

 

65 §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Stockholms tingsrätt är, om inte något annat följer av 65 a §, rätt domstol i mål som gäller

 1. bättre rätt till patentsökt uppfinning,

 2. patents ogiltighet eller överföring av patent,

 3. meddelande av tvångslicens, fastställande av nya villkor

för eller upphävande av sådan licens eller rätt som avses i 53 § andra stycket,

 4. patentintrång,

 5. fastställelse enligt 63 §,

 6. bestämmande av ersättning enligt 78 §, eller

 7. skadestånd enligt 93 b §. Lag (2014:434).

 

65 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Om den domstol som avses i 93 a § är ensam behörig

enligt det avtal som anges i den paragrafen, får talan inte

tas upp till prövning av en svensk domstol. Lag (2014:434).

 

66 § I mål som anges i 65 § är tingsrätten domför med fyra ledamöter, av

vilka två skall vara lagfarna och två tekniskt sakkunniga. Fler än tre

lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte sitta i rätten. En av de lagfarna ledamöterna skall vara rättens ordförande.

 

Vid avgörande av mål utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som

inte sker vid huvudförhandling eller syn på stället, är tingsrätten dock

domför med en lagfaren ledamot. I sådana fall får inte fler än en

lagfaren och en tekniskt sakkunnig ledamot sitta i rätten. Därvid är den

lagfarna ledamoten rättens ordförande. Lag (1986:233).

 

67 § Hovrätten är i mål, i vars avgörande i tingsrätten

tekniskt sakkunnig ledamot deltagit, domför med tre lagfarna

och två tekniskt sakkunniga ledamöter. Har tre lagfarna

ledamöter deltagit i tingsrättens avgörande, skall dock minst

fyra lagfarna ledamöter delta i hovrättens avgörande. Fler än

fem lagfarna och tre tekniskt sakkunniga ledamöter får inte

sitta i rätten.

 

Om hovrätten finner att medverkan av tekniskt sakkunniga

ledamöter uppenbarligen inte behövs, är hovrätten domför utan

sådana ledamöter.

 

Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten

bestå av tre lagfarna ledamöter. En tekniskt sakkunnig ledamot

får dock ingå i rätten i stället för en av de lagfarna

ledamöterna. Lag (2005:692).

 

68 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

förordnar för viss tid dem som ska tjänstgöra som tekniskt

sakkunniga ledamöter i tingsrätten och hovrätten.

 

Om det medan en tekniskt sakkunnig ledamot deltar i

behandlingen av ett mål inträffar en omständighet som medför

att förordnandet upphör att gälla, ska förordnandet ändå

gälla i det pågående målet.

 

Rättens ordförande utser bland de förordnade för varje mål

dem som ska ingå i rätten. Detta ska ske med beaktande av

vilken teknisk sakkunskap som behövs och övriga förhållanden

i målet. Lag (2013:84).

 

68 a § I tvistemål enligt 65 § får rätten, om patentskriften

i sin helhet inte finns tillgänglig på svenska hos

patentmyndigheten, förelägga patenthavaren eller annan som

för talan på grund av en rätt som härleds från patenthavaren

att ge in en översättning till svenska av patentskriften. Om

den förelagda parten är kärande i målet, ska föreläggandet

ges vid påföljd att talan annars kan komma att avvisas. Är

den förelagda parten svarande i målet, ska föreläggandet i

stället ges vid påföljd att rätten annars kan låta översätta

patentskriften på dennes bekostnad. Lag (2014:289).

 

69 § I mål enligt 65 § skall rätten inhämta yttrande från

patentbesvärsrätten, om det finnes erforderligt. Lag (1977:730).

 

70 § Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 65 § skall

sändas till patentmyndigheten.

 

70 a §/Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ Ett avgörande som har meddelats av den domstol som

avses i 93 a § verkställs här i landet som ett motsvarande

svenskt avgörande. Lag (2014:434).